Njurunda

One winter, when I was in Rogsta, logging timber, ………..

Det var en vinter som jag var i Rogsta och högg timmer, ………..

Parish: Njurunda
Collector: Gustaf Nordqvist
Record no.: NM-MEU37525

English translation

One winter, when I was in Rogsta, logging timber, that was in 1893. – I was living in Njurunda at the time, so I traveled here to Rogsta to log. Then there was a driver who came there from Hudiksvall, whom we can call H; he is still alive here. In any case, he was to drive what an old man logged. But he couldn't find any stable room for his horse other than an old sauna. So, for the first 14 days, they couldn't see anything remarkable with the horse. But then, on several mornings, the horse was completely white with foam and full of stripes along its sides, just as if it had been freshly whipped, and several of us saw this phenomenon. Then some old people mentioned that it was customary to dry grain in this sauna. Once, there was an old man inside to stir the seed. However, he had probably been inside too long, so he had died in there. So now, the old people in the village claimed that it was that old man who was haunting the place. They said he had no peace in his grave, and therefore he manifested himself in such a way. The reason some people haunt after death is said to be that they have something hidden that they would want to have completed or clarified so that they could find peace in their grave. But now, it's probably not as many who see or hear such mysterious things.

Original transcription (Swedish)

Det var en vinter som jag var i Rogsta och högg timmer, det var 1893. - Jag var då bosatt i Njurunda så jag for hit till Rogsta för att hugga. Då var det en körare som kom dit från Hudiksvall som vi kan kalla för H, han lefver här ännu. Emellertid så skulle han köra det som gammal gubbe högg. Då fick han inte annat stallrum åt hästen än en gammal bastu. Så de första 14 dagarna då kunde dom inte se något märkvärdigt mäd hästen. Men sedan var det flera morgnar som hästen var alldeles vit av skum och i det fullt mäd ränder efter sidorna alldeles som han skulle vara nypiskat så vi var flera som såg detta fenomen. Då var det några gamla som talde om att det var brukligt att torka säd i denna bastu. En gång så var det en gubbe som var der inne för att röra om sådden. Emellertid så hade han nog varit inne för länge så han hade dött der inne. Så nu så påstod de gamla der i byn att det var den gubben som gick igen. De sa att han inte hade någon ro i grafven så derför så gaf han sig tjenne på ett sådant sätt. Varför att de finns en del som går igen efter döden det sägs att de har något fördolt som de skulle villja ha utfört eller uppklarat för att de skulle få ro i grafven. Men nu så är det nog inte så många som ser eller hör sådana der mystiga ting.

Source: Murberget Länsmuseet Västernorrland, folk memory collection. These records were written down in the first half of the 1900s; the collectors' language and values are of their own time.