Anundsjö · Västergensjö · 1917

Hauntings in Gammelkojan

Spökerier i Gammelkojan

Parish: Anundsjö
Village: Västergensjö
Year: 1917
Collector: Levi Johansson
Informant: Arbetare Axel Norlén
Record no.: LMV-M2687

English translation

It was in the winter of 1912. We were four lumberjacks living in Norrbölesfäbodarna. There, it was terribly restless at night. It sounded like people were outside, moving and walking between the cabins, but there was no one there except us. After we had gone to bed in the evenings and the fire on the stove had died out, the fire poker in the stove would rattle, and sometimes it sounded like potatoes were tumbling down the chimney. On the floor stood small seats or stools, such as were used in the fäbod cabins. The invisible presence moved and pushed the stools across the floor, so that they merely scraped, and sometimes the stools would tip over. But when we lit a candle and looked, everything was in its place. The horse in the stable also seemed disturbed. It looked as if he saw something he was afraid of. One evening it was more restless than usual, and it started while we were still awake. Then one of my comrades began to swear profusely, and he threatened to take the axe and chop criss-cross, up and down in the air. He had heard it said that this would be a good remedy against the invisible ones, but he did not do it. Then he went outside. He then heard a shot fire in the woods and a bullet whistle past. He called for us to come out. We did so, and then we heard a terrible laugh in the woods. But after that, it became quiet in the cabin. We never heard anything like it again.

Original transcription (Swedish)

Det var 1912 på vintern. Vi var då fyra stycken timmerhuggare, som bodde i Norrbölesfäbodarna. Där var det förfärligt oroligt på nätterna. Det hördes som det var folk ute, som for och gick mellan stugorna, men inte var där någon människa mer än vi. Sedan vi lagt oss på kvällarna och elden slocknat på spisen, ramlade det med brandgaffeln i spisen, och somliga gånger hördes det som det ramlade potatis nergenom skorstenen. På golvet stod sådana där små säten eller pallar, som användes i fäbodstugorna. Det där osynliga for och sköt pallarna efter golvet, så att det bara skorrade, och emellanåt stjälpte pallarna omkull. Men då vi tände ljus och såg efter, stod varje sak på sin plats. Hästen i stallet syntes också vara oroad. Det syntes som han såg något, som han var rädd för. Ena kvällen var det mer än vanligt oroligt, och det började medan vi ännu var uppe. Då tog en av kamraterna till domdere och svära, och han hotade ut, att han skulle ta yxan och hugga kors och tvärs, över och neder i luften. Han hade hört sägas, att detta skulle vara ett bra botemedel mot de osynlige, men han gjorde det icke. Så gick han ut. Då hörde han ett skott smälla borta i skogen och en kula vina förbi. Han ropade åt oss att komma ut. Vi gjorde så, och då hörde vi det skratta så otäckt borta i skogen. Men sedan blev det lungt i stugan. Vi hörde aldrig mera till något sådant. ---------------------------------ANM.Jag tror inte, att meddelaren svarvat ihop denna historia av ingenting. Jag fick det intrycket, att han verkligen upplevat det skildrade. Yngligen är inte alls pratför av sig, och det var högst ogärna han talade om denna upplevelse. Hans mor måste säga till honom att göra det ett par gånger. För honom var och är det nog en hemsk verklighet. Mig tycktes det hela ganska enkelt. Meddelarens mor är betydligt vidskeplig. Det är hon, som meddelat de näst föregående uppgifterna. Meddelaren har sedan barnaåren blivit insnärjd i övertron. Vid tiden för ovan relaterade tilldragelse var han endast en 17-18 år gammal och yngst i "kåjlage. De äldre kamraterna roade sig med att arrangera spökerierna och skrämma honom. Det är min fulla övertygelse. Jag har hört berättas många sådana fall, synnerligast här i Anundsjö. L.JN.

Source: Murberget Länsmuseet Västernorrland, folk memory collection. These records were written down in the first half of the 1900s; the collectors' language and values are of their own time.