Stigsjö · Sörgården · 1915

The Svartdal Fiddler

"Svartdals - spelmannen"

Parish: Stigsjö
Village: Sörgården
Year: 1915
Collector: Levi Johansson
Informant: Torpare Isak Pettersson
Record no.: LMV-M458a

English translation

Along the country road in Böleskogen there is a place they call Svartöalen. There in the woods nearby, things have been strange since ancient times. There is said to be a ghost named "Svartdal Fiddler." It is told that two girls from Boda were walking there, looking for sheep one autumn. Then they decided they would dance, hoping they might hear "Svartdal Fiddler" play. No sooner had they started dancing than there was music such as they had never heard the like of, but then they hurried to get away from there. But that was a good long time ago. I myself, and my son, were driving along the road one evening. When we came to that place, the horse stopped and would not move. Then I got off and went in front of the horse and looked back over it through the harness hook, because I had heard that one should do so when encountering something like that. When I then turned around to try and lead the horse forward, there was a bundle that rolled away right in front of my feet and across the road into the bushes. Now the horse came to life. I have never been in such a ride, and yet it was only an old nag we had. - They believe it must be some fiddler who died there in the woods; whether he was murdered or otherwise perished, I have not heard.

Original transcription (Swedish)

På Böleskogen efter landsvägen är en plats, som de kallar Svartöalen. Där på skogen i närheten har det sedan urgamla tider varit underligt. Där skall ett spöke, som har fått namnet "Svartdals-spelman", Det berättas att två flickor från Boda, gick där och sökte efter fåren en höst. Då hittade de på, att de skulle ta och dansa, så kanske de fick höra "Svartdals-spelman" spela. De hade inte väl börjat dansa, förrän där blev en musik, som de aldrig hört maken till, men då fick de bråttom ha sig därifrån. Men det är nog bra länge sen, själv körde jag och pojken min vägen fram en kväll. Då vi kom på den där platsen, stannade hästen och ville inte ge sig iväg. Då steg jag av och gick framom hästen och tittade baköver den genom selkroken, för jag hade hört, att man skall göra så, då man blir utför något sådant. Då jag så vände mig om för att försöka leda fram hästen, var det ett bylte, som rullade bort strax framför fötterna på mig och tvärtöver vägen in i buskarna. Nu blev det liv i hästen. Jag har aldrig varit med om en sådan skjuts, och ändå var det bara en gammal krake, vi hade. - De har för sig, att det skall vara något spelman, som gått åt där på skogen, om han blivit mördat eller eljest omkommit, har jag ej hört.

Source: Murberget Länsmuseet Västernorrland, folk memory collection. These records were written down in the first half of the 1900s; the collectors' language and values are of their own time.