Anundsjö · Solberg · 1918

The Black Dog

Svarta hunden

Parish: Anundsjö
Village: Solberg
Year: 1918
Collector: Levi Johansson
Informant: Hustru Anna Katarina Sundelin
Record no.: LMV-M2899

English translation

In Nore, Åsele, there was an old woman who was a true 'tale-spinner' and terribly impious. When she lay dying, there had been much 'discomfort'. They tried to read 'gospel' to her. She told them to be quiet with such things, and when they didn't obey, she turned to the wall and mimicked them. In the evenings and at night, there was a terrible haunting there. Repeatedly, they heard a dog scratch at the door and 'whine' and want to come in. When they opened, there was no dog. But in the end, he did get in! He was big and black and immediately crawled under the bed, from where he never emerged. In the end, there was such a haunting there that they had to bring the priest. He read and prayed and in that way got rid of the spirits. However, he could not change the old woman's mind; she died as she had lived. One of her daughters still lives and resides in Storsjö.

Note: 'Gnister' is the begging sound of a dog. The large black dog mentioned in such contexts is always the devil himself.

L. Jn.

Original transcription (Swedish)

I Nore i Åsele var en gammal käring, som var en riktig "fabelmora" och förfärligt ogudaktig. Då hon låg för döden, hade det varit mycket "otröjsamt". De försökte läsa "gussol" för henne. Hon bad dem tiga med sånt, och då de inte lydde, vände hon sig mot väggen och härmade dem. På kvällarna och nätterna var där förfärligt så oknytt. Upprepade gånger hörde de en hund krafsa på dörren och "gnister" och vilja in. Då de öppnade var där ingen hund. Men till slut kom han allt in! Han var stor och svart och kröp strax under sängen, därifrån han aldrig kom fram. Det blev till slut ett sådant leverne med "skrömta" där, att man måste ha dit prästen. Denne läste och bad och fick på det sättet fritt från andarna. Käringa kunde han dock ej ändra sinnet på, hon dog som hon hade det. En dotter till henne lever ännu och bor i Storsjö._________________Anm."Gnister" är det tiggande lätet hos hunden. Den stora svarta hunden, som nämnes i sådant sammanhang är alltid djävulen själv. L. Jn.

Source: Murberget Länsmuseet Västernorrland, folk memory collection. These records were written down in the first half of the 1900s; the collectors' language and values are of their own time.