Attmar

In a summer pasture belonging to Attmar one summer .........

I en till Attmar hörande fäbodvall var en sommar ………..

See it on the county map

Parish
Attmar
Collector
Jonas Hjalmar Höglundh
Informant
Jonas Hjalmar Höglundh
Record no.
NM-M152

English translation

In a summer pasture belonging to Attmar, one summer long ago, there was a young woman who had gotten into trouble. As it was then a shame to have an illegitimate child, she decided to dispose of it at birth. In another cottage on the pasture was an old woman, to whom the young woman confided her predicament and her decision, while also asking the old woman to help her with the delivery, etc. The old woman promised to do so. And early one morning, a little baby girl saw the light of day in the summer pasture, when the old woman was told by the child's mother to kill the girl. But since the old woman had a purpose with her promise, she said: “No, first I will wash the child, then you shall kiss it, and after that, we'll just have to see.” The old woman knew, namely, that if motherly love hadn't awakened before, it would be awakened by her kissing the child. And she was right. For after the young woman had kissed the child, she didn't want to let it go. Thereupon, the young women heard a voice under the bridge saying, “Is this the thanks for me helping you out of all 'flames' (difficulties) this summer?” They well understood that it was the evil one. And the child, who was born that morning in the summer pasture, was later married to a wealthy farmer in the parish.

Original transcription (Swedish)

I en till Attmar hörande fäbodvall var en sommar för länge sedan en stinta, som råkat i olycka. Eftersom det då var en skam att ha ett oäkta barn beslöt hon att ta det avdaga vid födelsen. I en annan stuga på vallen var en gammelstinta, åt vilken stintan anförtrodde sin belägenhet och sitt beslut, samtidigt som hon bad gammelstintan vara henne behjälplig vid förlossingen etc. Vilket gammelstintan lovade. Och tidigt en morgon såg ett litet flickebarn dagens ljus i fäbodvallen, då gammelstintan av barnets mor blev tillsagd att avliva flickan. Men eftersom gammelstintan hade en mening med sitt löfte, sade hon: Nää, först skar ja tvätta barne, sen skar du kyssa dä, å ätter dä få vi föll si. Gammelstintan visste nämligen, att om inte moderkärleken vaknade förr, skulle den väckas genom att hon kysste barnet. Och det hade hon rätt i. Ty sedan stintan kysst barn, ville hon inte släppa det. Därpå hörde stintorna en röst under bron sägande. -Är det tacken för, att jag hjälpte dig ur alla "lågor" (besvärligheter) i sommar? Att det var den onde, förstodo väl. Och barnet, som den morgonen föddes i fäbodvallen, blev sedermera gift med en förmögen bonde i socken.

Included courtesy of © 2016 Länsmuseet Västernorrland.

Source: Murberget Länsmuseet Västernorrland, folk memory collection. These records were written down in the first half of the 1900s; the collectors' language and values are of their own time.