Njurunda

Once fifteen years ago ……

En gång för femton år sedan …………..

See it on the county map

Parish
Njurunda
Collector
Carl C-son Liljedahl
Record no.
NM-MEU37493

English translation

Once fifteen years ago, one summer night, I was out driving my car; it was 3 o'clock in the morning. I passed a place that in olden times was called "Tingstagärdsbacken" because assemblies (ting) were held there in former times. There lies a large burial mound, the largest of the many such mounds here in Njurunda, which is now the subject. It dates back to the Viking Age. When I had gone a little way from the burial mound, I met a girl whom I knew very well, and I wondered what she was doing out at this time of night, for it was not a holiday eve, for then it might not have been so remarkable if she had been at some entertainment. When I came level with the girl, she turned her face away, as if she did not want to show herself to me. I drove past her but turned around to convince myself that it was the girl I knew, but now she was completely gone without a trace. I stopped the car and searched carefully in the bushes that were there on one side of the road, but I could not detect a single trace of her. It seemed like magic. I stood for a long time pondering, after I had searched for her all around the place. No other car or vehicle that could have taken her had passed. I searched for two hours, which is why I had to give up finding her. The place where I saw the following is called Ovansjö. The last time I experienced such an event was eight years ago; it was also a woman who disappeared. It was a dark autumn night when I was also driving my car and met a small woman. The car's headlights fell on her, and I dimmed the lights so as not to embarrass her so much. The woman in question was so small that I had never seen such a small person. She was dressed like a nurse, with what looked like a black cowl on her head and a long cloak. As I was driving quite fast at the time, I slowed down so as not to splash her – the road was very muddy. Despite this, she walked down into the ditch and held onto the fence that was there. I immediately thought that this could not be a real person who was so unusually small. I stopped the car but could not bring myself to speak to her. As it was so dark behind the car, I could not see where she went. The experience is the full truth and no fiction. Her smallness proves that it was something supernatural.

Original transcription (Swedish)

En gång för femton år sedan var jag en sommarnatt ute och körde min bil, kl. var 3 på morgonen. Jag passerade ett ställe som i gamla tider kallades "Tingstagärdsbacken" emedan där hade hållits ting i forna tider. Där ligger en stor gravhög den största av de många sådana här i Njurunda, som det nu är fråga om. Den daterar sig från vikingatiden. När jag kom ett stycke från gravhögen mötte jag en flicka, som jag mycket väl kände, och jag undrade vad hon gjorde ute denna tid på natten, det var ju ingen helgdagsnatt, ty då hade det kanske inte varit så märkvärdigt om hon varit på någon nöjestillställning. När jag kom mitt för flickan vände hon bort ansiktet, liksom hon inte ville visa sig för mig. Jag körde förbi henne men vände mig om för att övertyga mig om att det var den flicka, som jag kände, men nu var hon spårlöst försvunnen. Jag stannade bilen och sökte noggrant i buskaget, som fanns där på den ena sidan av vägen, men inte ett spår av henne kunde jag upptäcka. Det verkade som ett trolleri. Jag stod en lång stund och funderade, sedan jag sökt henne runt omkring på platsen. Ingen annan bil eller något fordon, som kunnat ta henne med hade passerat. Jag sökte i två timmar varför jag måste överge att finna henne. Platsen där jag såg nedanstående heter Ovansjö.Sista gången jag upplevde en sådan händelse var för åtta år sedan, det var också en dam som försvann. Det var en mörk höstnatt då jag även nu körde min bil och mötte en liten kvinna. Bilens strålkastare föll på henne, och jag bländade av lyset för att inte genera henne så mycket. Damen ifråga var så liten att jag aldrig sett en så liten människa. Hon var klädd som en sjuksyster med, vad det såg ut, en svart kåpa på huvudet och lång kappa. Då jag vid tillfället körde ganska fort bromsade jag in farten för att inte stänka ner henne - det var mycket smutsigt väglag. Trots detta gick hon ned i diket och höll sig efter gärdesgården, som fanns där. Jag tänkte genast att detta inte kunde vara en verklig människa som var så ovanligt liten. Jag stannade bilen men kom mig inte för att tilltala henne. Då det var så mörkt bakom bilen kunde jag inte se vart hon tog vägen. Upplevelsen är full sanning och ingen dikt. Hennes litenhet bevisar att det var något övernaturligt.

Included courtesy of © 2016 Länsmuseet Västernorrland.

Source: Murberget Länsmuseet Västernorrland, folk memory collection. These records were written down in the first half of the 1900s; the collectors' language and values are of their own time.