Nätra · Västansjö · 1917

Lömmesche-körka

"Lömmesche-körka"

See it on the county map

Parish
Nätra
Village
Västansjö
Year
1917
Collector
Levi Johansson
Informant
Hemmansägare Hans Vestberg
Record no.
LMV-M527

English translation

The farmers in Tjäl in Vibyggerå have their shanties out by Mjältösundet. A short distance from the shanties there is a stone, which due to its size and peculiar shape is called "Lömmesche-körka" (The Loose Church/Rogue Church). According to legends and popular belief, there used to be "oknytt" (mischievous supernatural beings) at that stone. Some boys who were out looking for livestock had sat down on that stone, and since it was a "körka" (church), they had sung a hymn. Then they heard a voice inside the stone, which three times said: "Ho ho, yes yes!" Then one evening, a couple of girls in one of the cooking sheds in the nearby shanties were subjected to scraping and rustling under the bed, just as if there had been a whole bunch of rats there. One of them got up, they had already gone to bed, and intended to scare away whatever was under the "lave" (bed). The other girl told her not to bother with it. Perhaps she thought it was something supernatural. The first girl then thought: "Oh, come all you 'Lömmesche-körkbåna' (children of the Loose/Rogue Church), if you want!" and then she took a couple of logs and threw them under the bed, whereupon she went and lay down. But then she saw a "kanka" (rooster) come out from under the bed, and he was as big as a calf and had eyes as big as coffee saucers. He walked around there for a good while, scratching with his feet, as hens do, and he had such large claws on his feet that it sounded like hooves when they clattered together. After a while, he crawled back under the bed, and there he lay for a long time, butting up against the bottom of the bed so that it just shook.

Original transcription (Swedish)

Bönderna i Tjäl i Vibyggerå har sina bodar ute vid Mjältösundet. Ett stycke från bodarna finnes en sten, som på grund av sin storlek och egendomliga form kallas "Lömmeschekörka". Enligt sägnerna och folkföreställningen skall det ha brukat vara "oknytt" vid den stenen. Några pojkar som var ute och sökte efter kräken, hade satt sig på den där stenen och eftersom det var "körka" hade de sjungit en psalm. Då fick de höra en röst inne i stenen, som tre gånger sade: "Hå hå, ja ja!"Så var det en kväll ett par flickor i ett av kokhusen i de närbelägna bodarna, som blev ut för att det tog till att skrapa och prassla under sängen, alldeles som hade där varit en hop med råttor. Den ene av dem steg upp, de hade redan lagt sig, och ämnade skrämma bort det där, som hölls under "laven" (sängen). Den andra flickan sade till henne att inte bry sig om detta. Kanske att det var något övernaturligt mente hon på. Den första flickan mente då: "Å, kom ni alla "lömmesche-körkbåna", om ni vill!" och så tog hon ett par vedträn och kastade under sängen, varpå hon gick och lade sig. Men då fick hon se en "kanka" (tupp) komma fram undan laven, och han var stor som en kalv och hade ögon så stora som kaffefat. Han gick där en god stund och sprätte med fötterna, som höns brukar, och så stora klor hade han på fötterna, att det lät som klövar, då de smällde ihop. Om en stund kröp han tillbaka under laven och där låg han länge och stångade uppunder botten i laven så att det bara skakade.

Included courtesy of © 2016 Länsmuseet Västernorrland.

Source: Murberget Länsmuseet Västernorrland, folk memory collection. These records were written down in the first half of the 1900s; the collectors' language and values are of their own time.